Sidor

onsdag 13 februari 2019

93. Sven Tumba

Vi börjar i ett garage i Tumba. Golvet kryllar av vita möss. Bröderna Nils och Sven Johansson betraktar scenen. Nils är bekymrad. Deras till en början så blygsamma samling möss, har plötsligt antagit ohanterliga proportioner. Mössen är inte bara på golvet - de har ju för sjutton spridit sig in i väggarna och taket, farsan kommer slå ihjäl dem! Sven däremot är upprymd. Detta är ju i själva verket världens chans - vi kränger mössen i skolan på måndag! Två spänn för en hane, tre för en hona, fem om hon är dräktig. Vi kommer bli stenrika! Sagt och gjort.

Några år senare. Viggbyholm, norr om Stockholm. Vem är det som springer där som en vettvilling och ringer på dörren till varje husport? Är det inte den nyinflyttade fjortonåringen Sven? Jodå. Sven Johansson har kommit till klarhet om att här i Viggbyholm spelas det inte hockey, bara bandy - en sport han menar "hör till forntiden". Detta måste rådas bot på. Varje gång en jämnårig grabb öppnar dörren möts han av en entusiastiskt skrikande Sven: "Kom till sjön ikväll och ta med skridskorna för nu ska jag visa er vad hockey handlar om!" Strax är en isbana uppskottad på Stora Värtan. Det blir så klart succé. Grabbarna spelar dagarna i ända. När de blir törstiga sågar de upp hål i isen och dricker sjövatten. Nykomlingen från Tumba blir "Sven Tumba" med hela pojkgänget. Fjorton år fyllda har han alltså både hunnit dra igång en affärsverksamhet och framgångsrikt introducerat en ny idrott. Så skulle det fortsätta.

"Tumba" Johansson, så småningom bara "Tumba", visar snart upp en exceptionell hockeytalang. Innan han ens börjat spela för Djurgårdens A-lag, får han som nittonåring göra debut i landslaget. Han tackar för förtroendet med att göra fem mål i landskampen mot USA. Han är träningsnarkoman och kämpar stenhårt för att finslipa varenda liten detalj i sitt spel. Ja, det vill säga varenda detalj utom en - passningsspelet. Varför ska man ge bort pucken när man är bäst? Tidigt i karriären ställs han dock inför ett svårt val. Han är som sagt ett jättelöfte i hockey och älskar sporten. Men å andra sidan är han också riktigt bra på fotboll, en sport han älskar "nästan lika mycket". Mången ung idrottsman har ställts inför ett liknande dilemma. För Tumba är dock valet enkelt. Självklart ska han satsa på båda! Han får också snart pröva lyckan även i Djurgårdens fotbollslag. Debuten sker mot Sveriges bästa lag Malmö FF. Malmös centerhalv Sven Hjertsson inleder med att kliva fram till Tumba och väsa: "Kommer du i närheten av mig, din djävla ishockeyspelare, så sparkar jag benen av dig. Försök inte inbilla dig att du kan spela fotboll bara för att du är hockeyspelare." Tumba replikerar: "Det var ett trevligt sätt att presentera sig på din kobenta fan." Tre mål och en assist senare är det Tumba som springer fram till Hjertsson: "Du Jönsson, eller vad du nu heter, det här är ju ett toppenspel - MEN VAD KALLAS DET?" Tumba kommer sedermera vinna SM-guld med Djurgården i fotboll, få proffsanbud från italienska Atalanta, göra fem landskamper för Sverige och skjuta mål på självaste Lev Jasjin.

Det är dock som hockeyspelare han verkligen utmärker sig. Han tar tre VM-guld med landslaget, åtta SM-guld med Djurgården och med sina 186 mål är han svenska landslagets bästa målskytt genom tiderna.  Vissa av gulden är mer minnesvärda än andra. Hockey-VM 1957 till exempel. Finalmatchen spelas mellan Sverige och värdnationen Sovjet på Leninstadion i Moskva inför 59 000 åskådare. Tre Kronor behöver oavgjort mot hemmafavoriterna för att ta hem guldet. Matchen slutar 4-4 efter mål av "Garvis" Määttä i slutminuterna. De ryska arrangörerna har tydligen inte räknat med svensk seger - det finns nämligen inga förutsättningar för att spela upp den svenska nationalsången under prisceremonin. Inga problem, tycker Tumba. Vi sjunger den själva! Men hur går den nu igen? Det är inte alla i landslaget som är helt säkra. Laget bestämmer sig för att i stället stämma upp i en visa som alla garanterat känner till. Och så kommer det sig att det är "Helan går" som ekar inför den fullsatta Leninstadion denna kväll i Moskva.  Efter en vodkadrypande guldbankett blir en förmodligen rätt bakfull Tumba utsedd till världens bästa amatörcenter. Detta leder till att han som förste europé får chansen att provspela för ett NHL-lag. För att lätta upp stämningen inleder han äventyret i Boston  med ett elakt practical joke involverande de amerikanska spelarnas tandproteser, varpå han blir tacklad sönder och samman på träningen nästa dag. I slutändan blir det inget kontrakt med Boston Bruins ("jag spelade en europeisk hockey, som transatlanterna inte förstod sig på"), men Tumba ser åtminstone till att importera slagskottet från Nordamerika. Skottet, som aldrig tidigare skådats i svensk hockey, är så hårt att vissa anser att det bör förbjudas av säkerhetsskäl.

Parallellt med idrottskarriären kastar sig Tumba med halsbrytande fart in i olika projekt. Han lanserar Spaps-hjälmen (världens första hockeyhjälm i plast), skapar ett eget bordshockeyspel tänkt att konkurrera med Stiga, kläcker idén till klassiska TV-pucken, ger sig (långt före Björn Borg och Börje Salming) in i kalsongbranschen, startar ett företag som säljer swimmingpools, uppfinner en vattenpump för båtar ("Tumbaläns"), jobbar som gymnastiklärare, skriver ett par böcker, gör TV-programmet "Tumbas hockeyskola", medverkar i Åsa-Nissefilmer, gör gymnastikprogram i radio ("Gomorron, detta är Tumba. Nu ska vi köra igång våra kroppar och möta en ny härlig dag med frisk aptit!"), turnerar i folkparkerna, spelar in singeln "Hockeypolka", samt reser ett par somrar land och rike runt med en egen vattenskidshow. Vissa projekt rinner ut i sanden, någon gång blir han blåst på pengar och allt som oftast försöker han kanske göra lite för mycket helt på egen hand. Hans kalsongäventyr är symptomatiskt. Projektet handlar inte alls bara om att tjäna pengar, nej, Tumba har också själva mänsklighetens fortplantningsförmåga för ögonen när han lanserar sina kalsonger. Han bekymrar sig nämligen över att den typiska kalsongen vid denna tid är av Y-frontsmodell, vilket gör det trångt och varmt i grenen, något som "enligt läkarvetenskapen kunde förorsaka sterilitet". Med Tumbas kalsonger ska det bli "mera luft i brallan"! Hans idé är så genial att "kalsongbranschen skakade i sina fogar". Tumba blir PR- och försäljningsansvarig och lyckas dra ihop hela Tre Kronor för fotografering i kalsongerna. I vanlig ordning, när det gäller Tumbas affärssatsningar, så snappar dock storföretagen i branschen upp hans geniala idé och manövrerar snart ut honom från marknaden ... men skit samma! Det finns alltid nya projekt och idéer att förverkliga.

Med alla sina idrottsframgångar och sidoprojekt blir Tumba snart omåttligt populär hos svenska folket och nästan hela Sveriges lilla prins. Bokstavligt talat. Under studierna på Gymnastiska centralinstitutet träffar han nämligen prinsessan Birgitta (syster till vår nuvarande kung). Tycke uppstår och en intim romans tar sin början. Prinsessan tycker Sven är charmig, kul och humoristisk. Sven å sin sida ser i prinsessan en pigg, intelligent och söt tjej, som dessutom är i besittning av en "fantastiskt fin och vältränad kropp". I lånade lägenheter och på ständig flykt från omgivningens blickar ägnar de sig åt "det som ungdomar alltid har gjort när kärleken slår till och känslorna svallar". Rykten om förhållandet sprids snabbt till pressen och en katt-och-råtta-lek med journalisterna tar sin början. Tumba kallar prinsessan för "Sonja" och när de är ute tillsammans bär hon en stor, illröd peruk. En gång är de på middag hos en kamrat, när Expressens reporter Gösta Ullén plötsligt ringer på dörren och tränger sig på. Tumba gömmer undan prinsessan i en garderob och passar på att sticka till henne "lite dricka och godsaker" när Gösta är på toa. Efter en timme ger reportern upp och middagen kan fortsätta. En annan gång är de nära att bli påkomna i gymnastiksalen och tvingas gömma sig i en plint. När Tumba ska skjutsa hem prinsessan till slottet tvingas han muta högvakten med "två mjölkchocko". På det stora hela är dock allt frid och fröjd. Visst har Tumba en vag känsla av att drottning Sibylla inte vill ha honom som svärson, men äsch, det ska säkert gå vägen om han bara får träffa henne! I sitt radioprogram konstaterar han glatt, efter en fräck fråga från Nacka Skoglund, att "de redan håller på att spola borggården så att jag inte ska få så långt att åka när jag ska träna". Så småningom leder dock allt hemlighetsmakeri till att känslorna svalnar. Det blir aldrig någon prins Tumba av Sven Johansson från förorten.

Men det finns ju en tillvaro efter idrottskarriären också. Vad i hela fridens dar ska man göra då? Frågan har kanske börjat gnaga i Tumba, när han en gång blir medbjuden för att prova sporten golf. Så här beskriver han sina känslor efter sitt allra första golfslag:

Det var en känsla som jag aldrig tidigare upplevt. Ja, lika underbar som när jag kom hem från Nordamerika och avlossade mitt fruktade slagskott. Men det här var något annat, nästan obeskrivligt. Att stå på denna vackra plats och se bollen stiga i en båge mot himlen och lägga sig till ro på greenen långt där borta gav en nästan orgiastisk känsla. Jag rös av välbehag.

När Tumba inser att han kan fortsätta tävla i golf även efter att hockeykarriären är avslutad får han en närmast religiös upplevelse. Självklart måste han sprida evangeliet till resten av svenska folket! Han får de amerikanska golfstjärnorna Arnold Palmer och Jack Nicklaus till Sverige för uppvisningsspel, drar igång golftävlingen Scandinavian Enterprise Open (föregångare till Scandinavian Masters) och låter uppföra ett jättelikt tält utanför Kungliga Tennishallen så att sporten även ska kunna bedrivas under vintern. Själv tar han sig snart till Sverigeeliten i sporten, blir uttagen i landslaget (i sin tredje sport) och gör slutligen även en satsning som proffs. Sakta men säkert gör han golf (som dittills betraktats enbart som ett tidsfördriv för de rika) till en "folksport" i Sverige. Men är det verkligen bara Sverige som ska få njuta golfens fröjder? Hur blir det till exempel med stackarna bakom järnridån? De måste ju vara fullständigt svältfödda på golf därborta i öst - något måste göras! Tumba packar väskan och far till Tjeckoslovakien för att marknadsföra golfen (med en avstickare till Östtyskland där han har ett affärsprojekt gällande export av östtysk cement på gång). Han tas emot med öppna armar i det hockeytokiga landet och försäkrar de tjeckoslovakiska myndigheterna att "ett spel med klubba och boll kan aldrig vara kapitalistiskt".

Ett par decennier senare är det Sovjetunionens tur att få ta del av golfevangeliet. Han grundar den första golfklubben i Sovjet - Tumba Golf Club Moscow - och börjar sedan arbetet med att omvandla en gammal soptipp till landets första golfbana. För att få "ordentligt drag" kring klubben ser han till att göra en rad illustra personer till hedersledamöter - däribland Michail Gorbatjov, prins Bertil, Anatolij Karpov, Sean Connery, Carl Lewis och Björn Borg. Den 11 september 1988 är det dags för invigning. Enligt Tumbas egen skildring av historien banar han sig väg genom folkmassorna, medan tusentals ryssar skanderar "TOMBA! TOMBA! TOMBA!". I den efterföljande processionen av idrottskändisar finns Mike Tyson, Pelé och en nyligen amputerad Lev Jasjin på kryckor. Moskvas borgmästare är där, likaså kommunistiska partiets ordförande i huvudstaden. Det hela avslutas med en "hejdundrande bankett" på Hotel National vid Röda Torget, där Tumba och hans gamle kompis, den legendariske hockeycoachen Anatolij Tarasov, skålar i vodka och "hurrar fyrfaldigt för rysk golf". Boris Jeltsin får sedan äran att slå banans allra första golfslag.

Ja, ni hör ju. Om Nacka var urtypen för en Bajare, så kan Tumba utan tvekan sägas vara detsamma för Djurgårdaren. Precis som Nacka en vild gamäng som lever livet i högt tempo, absolut, men en gamäng som inte dör försupen och ensam i förtid, utan blir fullblodsentrepenör som flyttar till Florida på gamla dar för att kunna lira golf året om. 2011 är det dock slut på de jordiska projekten, då Sven Tumba avlider åttio år gammal. Senast någon hörde av honom var han i full fart med att dra slagskott på Sankte Per, kränga vattenpumpar till Jungfru Maria och lära Gud Fader själv att spela golf.


4 kommentarer:

  1. Det här är min favorit hittills! Mycket underhållande text.

    SvaraRadera
  2. Det var kul att höra, tack! Sven Tumba är ju väldigt rolig, med alla sina projekt och sin enorma självsäkerhet och entusiasm i alla sammanhang. Kan rekommendera hans underhållande självbiografi "Mitt rika liv eller Den nakna sanningen"!

    SvaraRadera
  3. FICK LUST ATT LÄSA MEMOARERNA, men tiden den räcker ju aldrig till.

    SvaraRadera
  4. Nej visst, själv blir jag ofta mest frustrerad när folk ger en lästips. Här har man 95% av den västerländska kanon kvar att beta av, och så kommer någon och ska sälja in Sven Tumbas memoarer till en! Det är ju nästan oanständigt :)

    SvaraRadera