Sidor

lördag 26 januari 2019

Inledning

Hur är svensken egentligen? Jag (Johannes) kan erbjuda ett svar utan att egentligen svara på frågan. Den symbolistiske poeten Ola Hansson skrev en gång: "Sveriges diktare ha alltid älskat de stora orden och de stora gesterna och närmaste grannskapet intill det bombastiska och det burleska." Hur skiljer sig inte den beskrivningen av svenska diktare från de svenska livsförnekande myndighetsmännen i till exempel Sture Dahlströms böcker? Svensken kan till synes se ut och vara lite hur som helst. Både bombastisk och myndighetsgrå.

På den här listan kommer du att hitta alla möjliga svenskar. Bombastiska, myndighetsgrå, burleska och moralistiska, goda och inte fullt så goda. En lista säger du, men vad är det för slags lista? Jo, det kan besvaras genom att svara på vad det INTE är. Det är INTE en lista över de viktigaste svenskarna. Sådana listor finns i överflöd. Det här är en lista över de bästa svenskarna, i en helt oförblommerat subjektiv mening. Historisk betydelse är bara en faktor bland många andra. Andra faktorer är hur mycket de har betytt för listmakarna själva, huruvida deras livsgärning är bra eller inte, eller ren dagsform. Är det oklart? Ja det kan inte hjälpas. Vi gömmer åtminstone inte vår subjektivitet bakom ett skimmer av objektivitet.

Vilka är ”vi”? Vi är tre män som träffades under några studieår i Linköping. Där läste vi kurser ihop, såg film och diskuterade Prefab Sprout. Det är vi som har tagit på oss den viktiga uppgiften att lista Världshistoriens 101 bästa svenskar.

Men vem är svensk egentligen? Efter nästan ett decennium med sverigedemokratisk representation i riksdagen borde de flesta rimliga människor vara trötta på frågeställningen. Men vi kommer inte undan den. Vi har fastnat vid den här definitionen:

En svensk är en person som antingen är eller har varit svensk medborgare, eller som har varit huvudsakligen verksam i vad vi idag kallar Sverige. 

Vi har valt den här definitionen av flera pragmatiska anledningar. Vi är inte särskilt förtjusta i gränsdragningar över huvud taget, och startade arbetet med en väldigt generös definition. Men när det visade sig att den tyske målaren Caspar David Friedrich föddes i svenska Pommern 1774 kände vi att vi var på ett sluttande plan. Vi satte således ner foten, någonstans mellan det intetsägande och kulturrasismen. Vi hoppas att vår definition har en intuitiv rimlighet.

Så här har vi gått tillväga: var och en av oss har gjort en personlig lista på 200 namn. Sedan har vi sammanställt allas listor med hjälp av en omvänt fallande poängskala till en enda lista.

Innan jag avslutar den här Inledningen måste två saker bemötas i förväg. För det första frågan om representation. Det är möjligt att antalet kvinnor och män på listan är skevt. Att det inte är lika många eller ens 60-40. Det är förstås en brist hos den svenska historien, där kvinnor inte har tillåtits vara lika framträdande på maktpositioner eller tillåtits leka Geni i samma utsträckning som män. Det är också en brist hos listmakarna, begränsade som de är av sina manliga kön och tolkningsföreträden.

För det andra frågan om Greta Thunberg. OM det skulle visa sig att Greta blir en enande symbol för kampen mot klimatförändringarna, och om vi från och med i år lägger om kursen mot en framtida beboelig värld, och allt det är Gretas förtjänst, så hade hon naturligtvis varit självskriven på den här listan. Det är för tidigt att säga. Men ärligt talat tror vi inte särskilt mycket på det.

Nog med klimatdepp, innan det här förvandlas till en krönika av Björn Wiman.

Det påstås ibland att Sverige är ett av få länder där nationalkaraktären inte är positivt laddad. Det är bra att vara en riktig fransman eller amerikan. Att vara svensk är lite pinsamt. Det här tycker vissa är tråkigt och jobbigt. Ska vi inte få vara stolta över vår nationalitet? Men man kan vända på det. Är det inte fantastiskt att vår nationalkaraktär inte hyllar virilitet och styrka (gäsp) utan vankelmod och tvekan?

Vi tycker att det är underbart.

Låt nedräkningen börja!